jag kan inte sluta lyssna på ragnar av mattias alkberg BD. den är så jävla bra och får mig att tänka på massa bitterljuva stunder.
hösten kommer tydligen tidigt i år. eller också är det att skolan startar senare. det märks egentligen tydligast när solen kommer fram igen, efter en vecka av mulet och regn, och man inser att sommarsolen är försvunnen, den klara, kyliga höstsolen skiner in genom fönstret om mornarna. det är nog lika bra. somrarna är inte lika bra längre, de är kortare och otrygga och ångesten över att den tar slut gör att när slutet väl kommer är det en oerhörd befrielse, lite som i Stormen av Tove Jansson och julgranarna äntligen slits upp av vinden eller när man drar bort ett plåster.
