är lite yr i huvudet av forntida lyrik och är egentligen inte säker på att jag förstår så värst mycket. boken är hursomhelst taskigt och ologiskt skriven och reducerar Sapfo till en kvinna vars livsuppgift var att förbereda unga kvinnor för deras äktenskap, naturligtvis skrev hon för kvinnovärlden. sen hade jag en hetskt diskussion med en danskjävel igår om hurvida min kurs är en nödvändig kurs. tydligen, eftersom att han inte såg mig som mindre värd än en man så var det jämställt och i dagens samhälle mottages kvinnliga och manliga författare på samma sak.
det blir som om man alltid hamnar i försvarsposition, som om jag gjort något fel jag alltid, alltid måste försvara i och med min inställning till världen. efter en halvtimmes debatterande där jag förklarade för honom medan han otåligt satt och skakade på benen, sa han "jaha, men varför är du så jävla bitter?"
jag orkar inte. jag har all rätt i världen att vara bitter, jag tänker inte ta hur mycket skit och trakasseringar och gliringar som helst. och sen börjar jag tänka att jag kanske inte skulle ha så mycket ångest om jag inte var så medveten om all skit i världen, sen tänker jag att det är all skit i världen som gör mig ångestfull, och sen vet jag inte mer förrutom att danskjäveln som sitter framför mig utan hår och med för tättsittande ögon säger att jag är bitter och att han inte ser mig som mindre värd, ni feminister borde ge upp, och att jag inte orkar ha en till sådär omöjlig diskussion med någon som inte förstått ett skit.
