Hjälp! Jag insåg precis att jag lider av en förvrängd verklighetsuppfattning, det vill säga att det för ungefär tre minuter sen var första gången jag tänkte på att det faktsikt finns andra människor. Eller alltså, självklart har jag reagerat på det tidigare, jag saknar inte empati och oroar mig ständigt för allt och alla, men jag har aldrig liksom riktigt tänkt på att andra människors världar faktiskt utgår ifrån sig själva och inte ifrån mig. Men å andra sidan, man kan inte vara säker på att hela världen bara finns i min hjärna, eller att min hjärna bara har hittat på USA eller Nybro eller varm choklad. Försök bevisa det, liksom, jag kan ändå bara säga att min hjärna hittar på bevisen. Undrar vad som skulle hända om jag presenterade min tes på fullt allvar? I Illustrerad Vetenskap, t ex. Nya rön: Universum existerar bara i Hannas hjärna.
