jag drömmer om fåglar; berguvar, havsörnar i träd högt ovan blåa vatten. jag sitter uppflugen bredvid dem, matar deras avkommor med möss, skräckslagen, oroar mig för att om de lämnar boet för tidigt kommer de störta ned i havet nedanför. jag drömmer om urinvånare, urskog som skövlas, människor med blommor i håret.
jag skulle vilja vara litet modigare, jag är förvånande feg när det kommer till mig själv och vad jag känner, jag är inte riktigt bekväm med det, att blekna i kanterna så här. min skräck är att bli som amelie och stå och skriva på den där tavlan bakom porrkillens rygg och sedan flyta ut som vatten.
