jag har en syn på skogen som antagligen provocerar skiten ur många lantbrukare. för mig är den mystisk, besjälad nästan, dess invånare som små gudar med för mig oförklarliga tankemönster, majestätiska hållningar, genomträngande blickar. en gång såg jag en vild varg. det var fantastiskt! verkligen. det låter nog fånigt. men det var fantastiskt.
idag såg jag en uggla. tydligen är det inte helt ovanligt, men jag blev alldeles till mig. jag tror att det var en hornuggla för när jag slog upp ugglor i en fågelbok verkar det vara den enda ugglan som finns här i skogarna som har gula ögon. och hornugglor visar sig ibland på dagarna, särskilt vintertid. nu tänker jag bara på ugglor. hur fina de är, hur konstiga huvuden de har.
(ja, jag har tagit flera högskolepoäng om människans syn på "naturen". det hjälper föga när en hornuggla landar i enbusken i trädgården.)
