hur det slutar

på en grön avdelning där det behövs en kod för att komma ut. koden är tejpad på en liten remsa bredvid dörren, men alla de inlagdas ögon är för dåliga för att kunna läsa den. du behöver hjälp med allt; äta, sätta dig upp, lägga dig ner, du har inte kunnat gå på flera år. du kan inte gå på toa ens, inte duscha, du sover på dagarna och drömmer fragmentariskt om saker som sedan länge är förbi, på nätterna ligger du vaken på en fyrsal med tre andra nattvakare. du märker att folk omkring dig blir irriterade, du hör dåligt och ser dåligt och ibland ser du inte skillnad på dina barnbarn, din kropp värker och du orkar inte vara trevlig mot din dotter, din dotterdotter, din dottersdotterdotter, du blandar ihop generationer och ingen orkar lyssna när du försöker förklara. du vill inte äta för du vill inte ha blöja, du får näringsdrycker och dropp och mediciner.

men hållas vid liv, det ska en.