jag drömde att det kom en ny patient till avdelningen jag städar. redan innan jag sett henne kände jag obehag, personalen verkade annorlunda, stelare, tystare, tassade på tå utanför hennes rum, viskade åt mig att inte titta på henne när jag gick in. jag smög försiktigt in i den vita salen, hon låg i en säng mitt i rummet, ansiktet bortvänt, det blonda håret otvättat. hela hennes kropp nedanför huvudet var täckt av vita kläder, hon andades ansträngt genom ett rör som var nedstucket i halsen på henne, hennes kropp var sönderbränd under det vita. hon hade mycket ont, jag moppade med slutna ögon runt hennes säng, men såg ändå hennes bortvända ansikte. svårt att förklara.
sen blev i alla fall hennes syster inlagd där också, och då reste sig kvinnan upp och gick omkring i rummet, och jag frågade om hon inte hade ont.
"vem har sagt att jag har ont?" sa hon då, och drog av sig alla kläderna, lager på lager, tills hennes brända hud kom fram.
fräscht, verkligen.
fyra veckors hårt jävla arbete är i alla fall över, men jag kommer ändå sakna min gamla avdelning lite, Doris och Ture och de andra gamlingarna, den snygga underläkaren.
Nu får jag dras med maskinteknikerna och datakillarna istället, tandläkarna och cancerpatienterna. Ska nog skriva en novell om hela skiten.
