Min egen tystnad plågar mig. Livet pågår alltid någon annanstans och i mitt huvud finns fragment av tankar som skulle kunna vara kloka om de var riktiga tankar och inte just bara delar. Jag kommer alltid på vad jag vill ha i efterhand när föremålet för min längtan seglat iväg, står på andra sida den brända bron, ligger på botten av sjöar av mörka vatten, glittrar som glömda skatter i djupen.
Ni ser själva hur melodramatisk jag blir av sommarstormen.
