skaffa mig en solfjäder, som fläktar bort mina påhängsna tankar

den 18:e mars ska jag tatuera mig, fira in våren genom att rista in sista strofen ur Edith Södergrans Lyckokatt på armen. pretentiöst? ja. men så är det också så att allt som jag gillar, allt som kommer ur mig i form av tankar eller ord eller text eller idéer kan delas in i två kategorier; pretentiös skit och banal smörja. antingen eller. mitt sinne är något av en dikotomi.

jag drömde häromnatten att en gammal kursare till mig som jag inte pratat med sen jag hoppade av för över ett år sedan, berättade för mig att hon hade två mammor. nu visar det sig att hennes bästa kompis, som jag inte heller pratat med sen dess, i verkligheten har två pappor. är det inte konstigt?