ju mer jag lär mig om hur vuxna kvinnors kroppar är uppbyggda, alltså biologiskt, ju mer önskar jag att jag inte hade en. så jävla mycket skit som måste få plats, istället för lite-mindre-av-fullvärdig-människa känner jag mig som lite-mer-av-fullvärdig-människa; måste ha underhudsfett och äggstockar och bröst som ska döljas, barnafödarhöfter.
samtidigt: jag vill inte bli reducerad till människokategorin kvinna. jag kan inte hjälpa det, men det känns som lite av en förolämpning. kvinna - det svagare könet, det som behöver skyddas, det som blir våldtaget och tjänar lite mindre, som gör skamfyllda aborter och kräks upp efterrätter. som om det bara fanns två kategorier av människor. alltså, att alltid vara "relaterad till man", något som sker på tre olika sätt: (enligt smarta, smarta Hirdman).
A-icke A (Man - kvinna= Icke man)
A-a (Man - kvinna= liten, sämre man)
A-B (Man-kvinna= totala motsatser.)
förklarar hur jag tänker just nu.
