det går så snabbt. står i duschen och råkar slänga en blick nedåt. helt plötsligt, utan att jag haft en tanke på det innan, ser mina höfter och lår helt gigantiska ut. alltså inte som min vanliga noja som är att jag är "mullig", utan att jag är gravt överviktig. det är som om lunchen jag åt liksom har åkt genom tarmarna och satt sig runt höfterna direkt, jag kan nästan se hur de växer. det slutar med att jag måste ställa mig mot en vägg med penna i handen och mäta ut de bredaste ställena på mina höfter, och sen ställa mig och iaktta; okej, såhär breda är dom. men tror ändå inte på det utan tittar ner igen och ser någon som rimligtvis bör göra en gastric bypass, kunde ställas ut på cirkus som kvinnan med världens största höfter.
sen blir jag såklart asförbannad på mig själv för att jag är gammal nog att veta bättre. jävla ätstörningshjärnspöken, lämna mig ifred, jag är vuxen nu.
