Lären eder stiga som vågorna i stormen.
Räcken bröder handen, världen blir en annan.
Höstsorgedagarna äro förbi.
allting är så fuktigt, klibbigt, varmt, ljudlöst; murkna träplankor att balansera på i skogarna, ruttnande löv, tysta fåglar på droppande grenar, spindlar på fasaderna, bakom ögonlocken när jag sover.
men
det är okej.
...
kommer på mig själv med att njuta i fulla drag av detta att jag tagit bort möjligheten att kommentera på min blogg. missförstå mig inte, jag uppskattar alla snälla kommenterar från back in the days, men nu slipper jag tänka dels: "åh nej nån håller inte med mig" och "åh nej ingen pallar att läsa och kommentera min blogg för att jag är så värdelös"
nu kan jag istället tänka "man läser min blogg och tycker att den är bra"
lite som en diktator! jag skriver exakt vad jag vill och det finns ingenting att göra åt det.
t ex fula ord. ska läsa våtmarker och få inspiration nu.
