ibland är det trösterikt att tänka att det är vinter över loch lommond också. att det är samma vinter som sträcker sig över sverige, nordsjön och in över skottlands västkust och edinburgh och dalar ner i snöflingor över högländerna norr om sjön. över clifford street och alla platser som betyder något. kanske, när jag känner mig ännu mer sentimental, samma vinter som vilar över flemingsberg eller takterassen på kungsholmen. men så melankolisk är jag inte idag.denna naturfixering jag börjat med, var kommer den ifrån? fattas bara att jag beskriver min omvärld i ruiner och månsken och skepp på väg bort så är jag en fulländad romantiker. börja tala om hur naturen är besjälad, sitta i en skogsdunge och spela luta.
överdriva mina känslor gör jag redan, snart byter jag namn på bloggen till Den unga Hannas lidanden. sen så. romantikrenässans!
drömde så obehagligt inatt. för att göra en lång historia kort vaknade jag gråtande helt övertygad om att en sektledare kört en nål rakt igenom min hand.
