and you
you ought to give me wedding rings.
stod i sotarns trädgård och tittade på stjärnfall igårnatt, vi såg säkert tio stycken, önskade mig tio gånger samma sak. (tyckte meningen blev finare så)
jag blir nostalgisk och kärleksfull av att cykla hem genom kalmar mitt i natten till tonerna av magnetic fields. som att gå i tvåan på gymnasiet och vara "förälskad", som om jag visste nåt om känslor då. jag har skrivit dagbok sen jag var sex år gammal, och även om jag t ex inte hade kommit på finessen med mellanrum mellan ord och att vända bokstäver åt rätt håll, så kan man med lite tålamod uttyda att jag egentligen inte har utvecklats sen dess.
okej, lite.
okej, ganska mycket.
men ändå.
min allra första dagbok innehåller en ganska intressant jämförelse mellan mina dagisfröknar och de jag hade på sexårs, som byggde på mån av stränghet, snygghet och intelligens.
senast häromdagen tänkte jag: "den här föreläsaren pratar precis likadant som min geografilärare på gymnasiet".
15 år senare ligger alltså min komperativa förmåga på samma nivå! ett fall för hjärnforskare.
