tjugo år. inte särskilt gammalt men tillräckligt för att systemetpremiära. när man väl är här känns det inte så mycket.
jag älskar skottland. saknar det otroligt mycket redan. får och gröna kullar och golfbanor och oändliga hav och lochs och gold sharks glittering. glasgow med äckliga bussar och billiga drinkar och tennent buildings och barer med trerättersmiddagar för 2.50, inhysta i bunkrar.
men när jag var på väg hem, insåg jag det. vi flög in över staden. kelvingrove, park circus, glasgow arch. det är inte min stad längre. sorgligt. kalmar är visserligen min hemstad men har aldrig varit min stad, om ni förstår skillnaden. jag vet inte var min stad finns, min stad på riktigt. hoppas jag hittar den snart.
i glasgow var det annars som vanligt. vemod och hatkärlek (fast mest kärlek). förvirring och ångest med graeme. katterna vi tog hand om var världens sötaste, dee dee och sid, döpta efter punkens storheter. de sov hos mig alla nätterna. om dagarna låg de i min resväska. var ute och blev assalongs på de vanliga ställena. firade födelsedag på mono. crashade bröllop med belle and sebastian som bröllopsband. åkte till edinburgh på jättefin konstutställning, var helt tagen efter the killing machine och opera for a small room, av janet cardiff. vill tillbaka fast nu är det för sent.
sen impulssökte jag litteraturvetenskap med genus och kreativt skrivande, 60 poäng på södertörn. ibland vet jag inte vad jag håller på med.
