Just nu längtar jag efter west end och sitta vid kyrkan som nu är en bar med en pint san miguel och en äcklig cigarett eller gå till monorail och spendera för mycket pengar eller vara full på flying duck och dansa dansa dansa. glassa runt i kelvingrove park eller springa runt i charity shops och hitta billiga skor. det är så konstigt att allt det där var mitt liv så länge och så helt plötsligt är det inte det längre, man packar sina grejer i ett par dagar och säger hejdå till lite människor och hänger nycklarna på en krok innanför dörren, sen är det inte ens hem längre utan man ska försöka anpassa sig till sitt gamla liv och gamla land, det är svårt. hur mycket eller lite ens eget val det egentligen var, det är svårt. jag längtar ihjäl mig efter småintrigerna på jobbet och inavelsindiebanden och till och med colin (jag vet att jag hatade honom) som springer runt och vrålar "up town girl" för att han aldrig sett mig så uppklädd innan. det hade nog räckt att ta paus från glasgow i tre veckor och sen komma tillbaka. kanske. lätt att vara efterklok. bara att bita ihop och inse att det är över. kan bli bra här. om det blir bättre väder blir det nog bra. kalmar är vackert. man kan träffa vänner och åka ut till sommarstugan eller hitta en kk eller ett jobb, man kan ta av sina sparpengar igen och åka iväg nånstans, bo eller bara resa omkring. man kan hälsa på i glasgow och åka till stockholm och lund och nybro.
