idag ar det dubbel holiday i sverige men inte fan bryr sig nan om det har, inte.
min manager bestamde sig for att flytta tillbaka till irland pa fredag morgon, flyttade fem timmar senare, det ar numera bara jag som anstalld for att oppna, vilket innebar att jag gar upp vid 04.00 pa tok for manga dagar i veckan. caroline blev befodrat till assistant manager, medans jag blev tillfragad att bli supervisor (vilket jag tycker ar en bedrift med tanke pa att jag bara jobbat dar i tva manadar och inte har avslutat min provanstallning an), men jag tackade nej. i tisdagen bad min manager om jobbet tillbaka (!!!!!!) men han fick det inte. vi har fel pa kassasystemet, jag jobbar nio timmar utan rast, javligt trottsamt men jag trivs trots allt pa jobbet, aven om man emellanat far kunder fran helvetet sa ar manga jattetrevliga och jag tycker sa sjukt bra om caroline, sakert bara for att jag har bestamt mig for att flytta som allt kanns mer overkomligt igen. jag ar lite radd for att jag ska falla in i gamla monster nar jag bor hemma igen, som om allt jag har varit med om, tio manader, bara ska rinna ut i sanden och allt ska vara forgaves, det gick anda relativt bra att anpassa sig till att bo sjalv i laskigt underligt underbart land, tank om jag anpassar mig igen och allt blir precis som forrut? det ar min storsta skrack.
annars faller huden pa mina hander sonder av att jag har dem i anga och haller kokande vatten pa dem och vrider pa och av knappar och rattar hela dagarna, de ar harda och ser lagom arbetarklass ut nu, kommer mina foraldrar acceptera mig nu nar jag gjort en klassresa nerat, kommer de kunna farsta det val av liv jag valt, kommer lata mig bo i mitt medeklassrum och sola i medelklasstradgarden och ata medelklassmiddager efter detta harda liv jag lever?
(OBS: ironi)
