Har sagt det innan, man vill ju inte avsloja for mycket om sitt privatliv sahar, vill inte riskera att bli kallad blogg-blottare (fast oftast tycker jag att jag sager for mycket som det ar redan nu). hursomhaver. saker och ting har forandrats ungefar sen i torsdags kvall och mitt liv kanske kommer forandras helt. antagligen inte, men mojligheten finns. man undrar ju hur mycket otur en person mojligtvis kan ha? nu rakar det vara sa att jag varken tror pa tur eller otur eller Odet, vilket leder det hela till att:
1) Jag faller offer for yttre omstandigheter gang pa gang pa gang
2) Jag har dalig framforhallning och gor inte vad som ar bast for mig eftersom att jag aldrig upphor vara sjalvdestruktiv och sjalvomkande.
Kanske en kombination, jag vet inte sa noga. Nu brinner det i knutarna i alla fall, bara en manad till jag flyttar hem och allt dethar ska vara lost.
Kommer sakna Graeme sa mycket att det gor ont redan nu, det ar hemskt verkligen.
