om jag inte vore sa valdigt trott kanske saker och ting hade kants lite battre.
efter att ha varit sangliggande en vecka, kannt mig svimfardig var gang jag tagit mig upp ur sangen, kan jag numera ata atminstonde lite ibland, framsteg. efter mandag slipper jag dock alla dessa laskiga symptom, alltid nagot. har dock forlorat en veckas lon eftersom jag varit oformogen att aka buss utan att krakas.
annars ar det hett som tusan har. lag utslagen i parken i timtal langsamt knaprandes pa en goats cheese sandwich, hatade alla sjalvutnamnda trubadurer och lekfulla studenter, kan de inte visa respekt for en stackars gravid kvinna?!
om en vecka sahar dags ar jag pavag hem.
