jag kommer hem till en mycket sjuk katt. den jamar inte, ser inte på ena ögat, morrhåren är avklippta och halsen rakad; tre sår avtecknar sig mot den vita huden, och även under pälsen som inte rakats bort känner jag sårskorpor, koppor, ur dess öron rinner medicinrester. katten päls är tovig, smutsig, sträv. till och med när jag inte träffat katten på ett halvår kurrade den på sitt speciella sett när jag äntligen kom hem, men nu låter han ingenting, bara beter sig irrationellt, lägger sig på fel ställen i huset; på soffor, på bord, i lillebrors rum trots att katten vet att den inte får gå in där. men det värsta är tystnaden, när den vill komma in hoppar den bara upp mot balkongdörren en gång, den friska Ceasar brukar prata långa ramsor när ingen varit hemma på länge, nu ligger den tyst med ormögat halvslutet, det tredje, vita ögonlocket tittar fram i ögonvrån. det är en mycket sjuk katt.
