jag drömde att min mamma fick en hjärntumör. vi var hos läkaren, jag hade två missbildade systrar som låg i en barnsäng, och mamma skulle rita ett sträck över mitten av sitt ansikte. eftersom hjärntumören gav henne en blind fläck i ögat, blev linjen alldeles sned, och läkaren förklarade för henne att hon måste opereras. men det hjälpte inte. samtidigt var det bröllop på kalmar slott, jag höll tal och drack vin och rodde brudparet över vallgraven i en liten eka. i mitt barndomshus, fast det var inte mitt barndomshus, bodde min mormor som förlorat sin dotter och tog hand om mig och mina missbildade systrar, hon var elak men egentligen var hon bara ledsen. en gammal, överviktig man bodde i huset bakom, han var pedofil och hade ett foster som växte ut ur hans ben. jag stod uppe på en kulle full av blommor och såg ut över en skidbacke och ambulansen kom och hämtade pedofilen och jag förlät honom på något sätt. sedan var det dåtid igen och mina systrar låg i barnsängen och skrek med sina buckliga skallar, de låg på vita handdukar, på vilka det stod: om handdukarna är helt färgade av blod betyder det att barnen är döende". men handdukarna förblev vita. och jag planterade ett cederträd i trädgården som minne men det var som om själva trädet smittat mamma med cancer och pedofilen med fostret, och trädet liksom dog innan det ens hunnit växa upp, och bakom huset stod jag och kramade mamma och sa "det är här vi säger farväl". sedan cyklade jag genom den märkliga lilla staden, vi sov i ett tält om natten och jag kysste någon i mörkret, jag vet inte vem.
mot slutet åkte jag ut med en båt där min farfar och morfar satt och drack läsk vid ett bord, de verkade glada att se mig, trots att jag inte var jag och de inte heller var sig själva. långt innan bodde jag i ett cirkelrunt hus vid ett träsk, vattnet var klart och på bottnen fanns skrot som var grönt av sjögräs. brudparet som gifte sig flög till stockholm på bröllopsresa, och jag besökte en konstutställning som var som en åkattraktion, en gummiring att sitta i och så for man med vattnet genom en bana av starkt färgad plast. konstutställningen hade fått lysande kritik, men senare erkände konstnären att hen fuskat genom att hälla droger i vattnet.
ja, det var nog allt.
