jag drömde att jag fastnade i en skev barndomsvärld där reglerna utformades av två manliga demoner i färgglada kläder och rött hår, de tvingade mig att utföra märkliga handlingar i den verkliga världen, och jag försökte förklara för mamma att det inte var jag som var så elak, nej, det var de två männen i en annan dimension, men hon trodde mig inte. ett leksakståg körde över mig, trasade sönder kroppen, och jag satte eld på mig själv och tvingades stjäla från min lillebror och till slut lämnade jag helt den verkliga världen och fanns bara i den förvridna, magiska världen; en rödmålad gård vid en svart sjö, ett päronträd med ruttna frukter, de två onda männen som hela tiden hittade på nya elaka lekar, min hunger och så astrid lindgrens röst som hela tiden berättade vad som hände och jag som tänkte "det här är en symbol för hur jag upplevde min barndom".
men det är det ju inte.
