JAG LIGGER MED ARMEN RETT UT FRA VIRKELIGHETEN

Det var i Ungern det gick fel, alltihop. Staden vi kommit till var smutsig och full med droger, när jag tänkte tillbaka på tiden i Ungern sedan mindes jag inte om jag sålt mig på bakgatorna eller bara sett dessa trasiga människor kissa på kullerstenarna. Över jordklotet flög vi med en resväska med utvalda, märkliga saker; foton, en docka, väskan skickades mellan oss tvärs över länder och kontinenter. I de grunda dammarna simmade konstgjorda krokodiler i motljus, i skogarna stod övergivna, ruttna stugor i iskyla. I en grön dal i mitten av just ingenting stod ett hus på en slänt, en stor brasa brann i spisen, framför den var en stor pool utan vatten, på botten satt vi medan planeter och solen rullade fram och tillbaka framför oss. Grannhusen var rivna, bara garaget stod kvar, det spökade i de gamla, gula husen i granskogarna och hela tiden försökte jag komma ihåg Ungern, alla platser jag besökt, bott på i flera år för längesedan men det blev svårare och svårare. När jag öppnade resväskan fann jag foton på mig själv, nergången, magrad, hög på tabletter, och allergisk mot gluten, i en lägenhet utan kök.