Och Susannas spegelbild
i kärrets svarta vatten
var i uppsyn lika vild
som hos den arma katten.
Jag drömde om stora renässanskepp, djupa hav, isar och främmande länder, upptäcksresor längs ogästvänliga kuster. När jag tröttnade på att vara upptäcksresande sålde jag skeppet och fick pengar till att köpa ett vitt, stort hus på en liten ö och två ulliga får. jag hade ett växthus och en butler och två små söner som jag bar i famnen, en hemlig tunnel under huset ledde in till fastlandet. sönerna växte och min far som bodde på övervåningen blev med tiden för gammal för att ta hand om huset. vi hyrde en lägenhet inne i Göteborg, sönerna fick dela på ett sovrum och fadern och jag fick varsitt. Huset på ön låg kvar på sin klippa, men hela tiden saknade vi att vara där. Växthuset blev till slut förfallet, butlern försvann liksom bland bladen.
