jag är yr, tankarna går i eviga cirklar, rummet ter sig cylindriskt som en tvättmaskinstrumma, jag drömde så mycket inatt att verkligheten liksom inte ryms. fyra generationer släktingar som dog och uppstod och reste mellan parallella universum, hade svårt med pengar, spelade musik, bodde längs med stammen av ett uråldrigt träd. jag hade sex med mitt livs kärlek, fick barn och var älskarinna till en man som bodde högst upp i en skyskrapa med en liten, liten privat hiss som gick från ett köpcentrum upp till hans lyxvåning.jag byggde havsvikar, blåste på vattnet så att det blev vågor, hela tiden med ett svindlande perspektiv av att befinna sig högst upp i världen, av att jag kunde kontrollera det skinande blå havet, den stora örnen som lyfte och landade på bilvrak som kom flytande in mot stranden.
det var ett stort mörkt hus där jag en julafton ville sammanföra alla generationer och parallella världar med varandra, och jag väntade med spänning då min redan döda mormor som tog livet av sig av olycklig kärlek anlände genom en tavla med julklappar till allihopa. jag fick ett halsband som jag hade sönder, blårandigt av trä, jag hade inte råd att ge ordentliga paket till alla, bara utfärder till andra småvärldar som nåddes genom balkongdörren, fönstergluggar.
jag sög musten ur varenda äpple i ett äppelträd och en svältande katt och två gråsparvar åt skalen som blev kvar.
någon upptäckte att trädet, det gigantiska trädet som hela huset och allting var byggt ikring, höll på att dö, krympa, tillbakabildas och vi utförde då en typ av magi för att det skulle känna sig älskat.
lilla my fanns i bakgrunden och jag kände en obeskrivlig glädje över att hon fanns på riktigt, hon bodde med andra magiska figurer, talande hajar och kejsare och kejsarinnor, bland taken i en stor stad, dit vi nu alla var på väg, kom ramlande ur bilar, spelade på cymbaler, dansade, i snöstorm.
och då tänkte jag att det var dags att vakna snart, jag såg hur en liten man med en bok i knäet, där han tecknat ned hela drömmen, såg upp på mig, där han satt vid ett torg omgivet av främmande byggnader, när mitt medvetande drogs tillbaka, och han vinkade och log och ropade "välkommen tillbaka!" och en väldig fjälluggla lämnade staden och förde mig genom dimma och moln och staden försvann och när allt bara var vitt och fuktigt vaknade jag.
och sen ska jag alltså försöka leva mitt riktiga liv. det går sådär.
