DRÖMMARNA JAG LÄMNADE BAKOM MIG

när jag läser igenom mina drömmar, alltså flera veckor senare, minns jag dem inte längre. kanske bara en svag bild, som ett foto, av bisarra situationer och känslor av vällust, avsmak, men inte alls sammanhanget, hur det jag skrivit ned såg ut, vad de sade, vad jag gjorde. det är konstigt att jag har lagt ned ganska lång tid på att försöka beskriva vad mitt undermedvetna sysslat med, och så, lite senare, kan jag läsa det som om det vore en text rörande någon helt annan, som om det inte alls är kopplat till mig, mina dagar, känslor, barndomsminnen.