"En ny visa som ska ha en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas med sig själv."
- Vårvisan, Tove Jansson.
- Vårvisan, Tove Jansson.
jag åkte buss hem från stan. en gammal, gammal tant med de ljusaste ögonen jag någonsin sett, vitt, sprött hår och marinblå vårjacka, en käpp i handen klev av två stationer före mig. jag följde henne med blicken och skulle just tänka en vemodig tanke om att min mormor aldrig ens fick bli en gammal, gammal tant, men när den gamla tanten gick av bussen stannade hon i vårsolen
och slöt ögonen och bara stod där, leende, alldeles stilla.
och när jag själv gick av satt en liten hare och åt gräs vid kullen
och slöt ögonen och bara stod där, leende, alldeles stilla.
och när jag själv gick av satt en liten hare och åt gräs vid kullen
och två små, små gula krokusar lyser i rabatten
och snön smälter allt snabbare nu
och en vänlig doft av kaffe och vanilj kommer från köket
och inte en endaste ledsen tanke ryms just nu i mitt bröst.
och snön smälter allt snabbare nu
och en vänlig doft av kaffe och vanilj kommer från köket
och inte en endaste ledsen tanke ryms just nu i mitt bröst.
