Imorse, det var alldeles, alldeles tidigt och dagen var ny, det blommade i rabatterna utanför ABF, krokusar och vintergäck och snödroppar, och i trädet som står där satt en ensam koltrast och jag såg hur den sjöng, hörde den in i bröstet, och jag blev så jävla glad som bara en stadsbo som sällan är uppe innan rusningstrafikens buller blir.
