Jag drömde om en djävulsrocka. I drömmen visste jag att den inte var farlig, men den simmade efter mig med sitt stora vita gap, och en professor stod någonstans ovanför mig och sa att det inte är farligt för människor att vara i rockans mage. Jag var livrädd, såg mig själv inne i den kalla munnen, vatten forsandes över mig. Senare förföljdes jag av blodiga isbjörnar och papegojor med stora stjärtfjädrar. Det betyder antagligen ingenting, djävulsrockor är en gammal och helt omotiverad skräck hos mig, precis som skräcken inför de flesta av havets varelser.
Jag drömde också att det fanns en spricka, en djup, djup skreva i berget på en ö som kallades Döda ön. Sprickan gick tusentals meter ner mot de djupaste djupen och var vattenfylld, becksvart, iskall, med underliga ofärgade varelser som levde längs med väggarna, blinda, imploderande när jag slängde upp dem mot ytan.
