jag märker oftare och oftare att jag saknar spärrar för mitt beteende. om jag känner en sak så känner jag så och säger så utan att kunna dra slutsatser kring hur det tolkas eller om personen ifråga kommer tro att jag är "kär" eller hatar den eller vill ligga med den.
jag blir då orolig för att jag ska ha typ aspergers.
sen försöker jag släta över mitt beteende genom att skriva olika "neutrala" grejer för att ingen ska misstänka att jag har känslor. då kommer jag att tänka på en sara granér-teckning. det är en person som ser panikslagen ut och tänker något i stil med "herregud, nu vill de fängsla en person som låtsades vara psyksjuk. tänk då bara vad de kan göra med mig som är helt jävla sjuk i huvet på riktigt!?"
