å älskade, älskade tove jansson.
morfardrömmarna kommer igen, han är ett tomt skal, en dräkt vem som helst kan ikläda sig. helt plötsligt har det gått över fyra år sedan han dog, det känns bara lite bättre när jag tänker på det nu.
men vad hjälper det en människa att en ligger vaken en hel natt och gråter för hennes skull. jag går och lägger mig istället.
