tröttheten lägger sig alltid i nacken, den blir stel och bucklig.
jag suddas ut i kanterna så lätt, jag minns inte mig själv. livet, som det är nu, skrämmer mig en smula, passiviserar mig. det låser sig som hackande kugghjul, jag kan inte skriva.
jag behöver nog bara sova, behöver lite hav, fält, stad.
