Jag tänker inte på universum. Tanken på tanken om universum ger mig kvällsyrsel, när mörkret och stjärnorna faller tittar jag på mina naglar, jag har målat nagellack utanför igen. Jag tycker att det är fint.
Vi var på klassresa. Jag kände mig mest missanpassad och bortvänd. Men vågorna som rullade in och havet som låg ovanpå ängarna gjorde mig lite lugn. O hur jag älskar havet.
Jag tog cykeln till affären. I cykelkorgen låg det bruna löv, alldeles fullt, och luften var iskall och doftade äpple. Jag blev lycklig och kom ihåg att jag drömde att jag cyklade i Kalmar och fann randiga löv och hemliga målningar av Warhol som föreställde olika djur. OCH DET VAR BARA ATT TA FÖR SIG! Jag blev lyrisk, stoppade på mig så många jag kunde.
Sedan vaknade jag och tänkte att jag egentligen inte gillar Warhol särskilt mycket.
Detta som jag ska försöka med, att föra in en omvärld med andra människor i mina texter går väl sådär, eller vad säger ni.
