jag drömde om urtidsdjur.
jag hade ett på vinden, det var gigantiskt, det var döende, bland takbjälkarna låg det och vältrade sig. det behövde föröka sig, sa det. jag visste inte hur, ibland flög vi högt, högt, ut i galaxen och letade efter något det kunde para sig med. vi letade bland isbjörnar, i grottor, i min barndom. men i barndomen fanns bara ett ofött syskon till mig, en kudde med en broderad mårra, jag frågade mamma varför hon hade gjort Mårran rosa, hon sade att det var för att göra henne mindre skrämmande.
jag hade ett på vinden, det var gigantiskt, det var döende, bland takbjälkarna låg det och vältrade sig. det behövde föröka sig, sa det. jag visste inte hur, ibland flög vi högt, högt, ut i galaxen och letade efter något det kunde para sig med. vi letade bland isbjörnar, i grottor, i min barndom. men i barndomen fanns bara ett ofött syskon till mig, en kudde med en broderad mårra, jag frågade mamma varför hon hade gjort Mårran rosa, hon sade att det var för att göra henne mindre skrämmande.
sedan letade vi i andra drömmar, vi flög förbi den jag hade om en make i en sommarstuga mitt ute i havet, med alla äppelträden, alla kalmarsundsdrömmar, vi flög förbi min faders 50-talsuppväxt. till slut fann vi en hona, den tycktes passande. mitt urtidsdjur hann inte dö, honan la ägg, två stycken, och lite senare två till. urtidsdjurens fortlevnad var säkrad. utan drömmarna vore jag ingenting, tänker jag ibland. jag vet inte vad jag skulle fylla all min vakna tid med, förutom drömmarna finns här bara negativa tankar.
det är inte riktigt sant.
det är inte riktigt sant.
