en gång kom hon in på mitt café och jag kastade mig fram till kassan och sa med hes röst "du skriver finast dikter i hela världen". kände mig som fem år ungefär.
hade alltid fickorna fulla med knarkoch en själ av subversiva åsikterhade alltid en själ som sjöd mörkeroch fickorna fulla av havsgröna drycker[...]kyrkklockor i strupenblånande farvatten i hjärnanganska vacker, för all delmen störande i sin iver bortpå samma gång bort och längre in
jag drömde om den sista striden i harry potter igen, kan det aldrig ta slut? jag förstår inte riktigt vad det betyder. förr drömde jag alltid om nöjesfält, nästan varje natt, nu är det harry potter som måste bekämpa ondskan. det känns så barnsligt, jag vill ha storslagna symboliska drömmar att använda till att skriva om, inte dessa fånerier.
