men det sitter en koltrast på skorstenen och hans sång letar sig genom öppna spisen ner i mig. och träden, en del, har löv, och på kullen vid busstationen blommar hur många blommor som helst, vårlök, scilla, tulpaner, påskliljor.
...
lite ledsamt ändå, att jag skulle ta mig för att googla silvatica. för då visade det sig att det är en faktisk staty. när dikten, min favorit, talar om tyngd är det en riktig vikt, bronsvikt.
tro inte att hon är för tungOm natten lyfter hon bort mot den skoghon föddes ur och blir den blommahon efterliknarKänn hur hon doftar!Som om det fanns en världdär den som ropar blir befriad
jag antar att diktens mening för mig egentligen inte ändras, men det känns liksom förändrat, som om det som tidigare var kryptiskt och flygande (på grund av kass allmänbildning) nu är tydligt och visar sig handla om en blyg jävla nymf som blev ett lagerträd, och om en bronsskulptur i nässjö.
det var ju från början bara sista raden av en Dagens dikt i P1 som jag lyssnade till och som jag skrev ner i mobilen för att jag ville ha orden med mig eftersom de kändes oerhörda på något vis.
jag ska då alltid vara melodramatisk.
