beautiful things can come from the dark

minns min dröm från inatt, mest därför att jag vaknade av att jag ropade nåt oförståeligt. en liten flicka i blåblommig klänning stod bland en massa termiter som skulle äta upp hela staden. jag försökte få syn på flickans ansikte men jag var för lång, hon stirrade ner i marken. jag vet inte riktigt hur det gick till, men alla anklagade flickan för att ligga bakom stadens förstörelse trots att det uppenbarligen var termiternas fel. de låste in henne på en fängelseö i 47 år, ensam. till slut kom jag och en person till ut till henne, då hade termiterna ätit upp staden, alla fängelsevakterna och allt utom själva ön, det var bara vi tre kvar. flickan hade på de 47 åren av ensamhet åldrats förskräckligt, hade tappat alla tänderna, och var alldeles rynkig och stank ohyggligt. hon sa med knarrig röst:

"jag måste hälsa er välkomna", varvid hon tvingade ner mig på en brits och höll fast mig med kloliknande fingrar och tryckte sin tandlösa, insjunkna mun mot min, som i en bisarr kyss, och sedan började hon blåsa in rutten luft i mina lungor. det var någonstans nu jag började fäkta och ropa tills jag vaknade.