idag när jag tränade fick jag plötsligt känslan av att alla i salen var deformerade. alla tedde sig liksom som karaktärer ur karl-bertil johnsons jul, stilicerade, groteska, extrema. någon hade en gigantiskt mage, någon ett knappnålshuvud, någon saknade underhudsfett.
i dessa tider när jag försöker skriva ansökan till skurup omvandlas alla mina störningar till text, så akta dig för vad du säger och gör nära mig, så att du inte hamnar i en pretentiös prosatext sen.
(man får egentligen inte dra paralleller mellan skeletten jag spenderar dagarna med och hungerängeln i Andningsgunga. men jag kan inte hjälpa det. i tanken alltså, känns som en koppling för konstig att blogga om)
vet för övrigt inte vad jag pratar om ikväll, går och lägger mig med en spinnande katt på fötterna.
