Aliide, Aliide

läser Mare Kandre och går därför omkring med en känsla av att något är fel, att världen är fuktig och kall och överbelastad och snart faller samman, hör nästan hur det knakar i fogarna. det känns som om det är sällan böcker påverkar mig på det sättet de alltid gjorde när jag var yngre, så att det kändes som om jag var en del av böckerna, började tänka som karaktärerna, utvecklar nya tankecirklar, nya rörelsemönster. men nu är jag nästan helt en liten Aliide med kaos inombords och utanpå. Kanske har att göra med att hon egentligen inte är så långt ifrån hur jag ser på mig själv. hur du ser på mig stämmer ganska bra med hur jag ser på mig som ett popband sjöng en gång för längesedan på alla scener var man än befann sig.