har någonstans långt inne i huvudet någon sorts minne av att ha läst något om att man tenderar att projicera sina känslor på sin terapeut. vet inte om jag minns rätt och om detta stämmer för folk i allmänhet men för mig i synnerhet är det sant. ser med skräckblandad förtjusning på mig själv i tredje person i det där lilla rummet med KBT-inriktad konst och alla stenciler med förklaringar till Hur Vi Fungerar och liknande.
oh well.
annars är jag glad va. tänka sig.
