Någon har gjort en låt till mig, inspelad med delar av skottska filharmonikan. Jag är som en musa, vän och vacker och mjuk, med klänningar av empirmodell, sitter i fönstren och ler underfundigt, de manliga genierna bara måste skriva sånger, måla av mig, skulptera mig, mina breda höfter och slängande pattar (det allra sista har jag stulit från pang prego).
Vaknar alltid med känsla av att jag inte sovit tillräckligt, hjärnan full av drömmar, som om jag lever mer om nätterna än på dagarna. Pumor, Andra världskriget, magi, sommarstugor med för stora fönster, för näraliggande motorvägar. Under en och samma natt.
