man får inte skriva man för det är för vagt.
alltså. ibland när jag ser någon på stan och inser att jag bara är på hejstadiet med den som en gång i tiden till exempel halvlåg i min säng och viskade kärleksförklaringar till mig, eller någon som jag delade lyckan i att gå och bada efter skolavslutningarna med, någon som jag hade en förvirrad vår med i en annan stad för längesedan, och jag inte riktigt vet varför vi nu bara säger hej
hugger lite i hjärtat.
