The fen sickens.
Gick till skolan imorse, följde min barndoms gator förbi lägenheter och hus som inte har någon relation till mig längre, föräldrar som inte känner igen mig. Gick genom skogen sen, den var alldeles vindstilla och blöt, dimmig och ljudlös, vattendroppar på alla nakna grenar, långsamt ruttnande löv på marken. Ovanför flög kajorna i hemliga banor. Som hämtat ur mina sjuka drömmar eller kanske ur en Plath-dikt;
Summer grows old, cold-blooded mother.
The insects are scant, skinny.
In these palustral homes we only
croak and wither
Är på så gott humör nuförtiden, vilket kanske i och för sig inte går särskilt bra ihop med varken Plath eller mina drömmar. Men inte ens en igenmulen måndagsmorgon, inte ens en annalkande tenta kan få mig på fall. Är det KBT kanske?
