jag drömde nåt om att min tunga trillade ut igen. den var sjuk och jag spottade ut den i handen, den låg där som en stekt köttbit, förtorkad och stel, missformad, i gommen fanns det kvar en stump, obrukbar och äcklig, jag kunde inte förklara för någon vad som hänt. lite senare trillade tänderna och tandköttet ut. vaknade och kände mig vulgär....
jag är så självupptagen, självmedveten. ändrar, redigerar, tar tillbaka som om det jag säger har betydelse. jag vet inte hur man gör för att utvecklas. går och lägger mig med mina diktböcker istället, Landet som icke är, Stjärnorna vimla. tänker på Södergran hela tiden, varför är det så fascinerande med dessa kvinnor som dör unga; varför dog de alla unga? männen hann bli gamla och bittra och kvinnofientliga.
