jag drömmer om morfar nästan varje natt. tar hans hand viskar du vet väl att jag tycker om dig? han ligger döende i sängar, alldeles tunn och halvt borta redan. jag gråter, mamma säger att jag inte får skrämma honom. ungefär så. jag vet inte vad det betyder.
jag längtar efter avslut, väntar passivt, tänker när när när. nu?
Summer grows old, cold-blooded mother.
The insects are scant, skinny.
In these palustral homes we only
Croak and wither.
Mornings dissipate in somnolence.
The sun brightens tardily
Among the pithless reeds. Flies fail us.
The fen sickens.
Frost drops even the spider. Clearly
The genius of plenitude
Houses himself elsewhwere. Our folk thin
Lamentably.
