jag gillar egentligen inte sufjan stevens (helt utan anledning) men henney buggy band och flint (for the unemployed and underpaid) gick rakt in i hjärtat.
tänkte försöka skriva några rader om malmö men det blir inget, ibland älskar jag det och ibland hatar jag det. som tur är gör avsaknaden av the trendy crowd samt påtagande av solglasögon att man med rak rygg vågar sig ut på stan, även på egen hand. det är bra.
idag var lite för fin för att det ska kännas riktigt bra nu. (så jävla svävande uttryckt)
