nätterna är ljusa nu, när jag gick och la mig igår var himlen redan ljusblå borta över granarna. jag känner inte igen mig i min egen stad, allt är ljusgrönt gult genomskinligt, kålfjärilar fladdrar på vägen till pendeltåget. och snart flyttar jag. seperationsångest, för allt är ju lättare när det är ljust och varmt och mjukt ute. men det blir nog bra. om jag bara kunde sluta oroa mig.
