Min katt har lite tålamod men inte så mycket. Man kan flytta på honom lite försiktigt om han är riktigt trött. Men om man börjar röra på sig i sängen, snurra runt eller dra till sig täcket, går han. Jag säger "hörrururu katten, det var min säng först" när han tittar förnärmat på mig, och jag tänker mig att han svarar "men det är min säng nu, du sover ju aldrig i den". Det är ju sant. Så nästa gång lägger jag mig i en obekväm S-form, jag gillar ju trots allt att ha honom där, han är varm och spinner och doftar skog. Kanske framförallt; man behöver inte ha krystade konversationer om litteratur med honom, båda är nöjda med att helt enkelt somna.
Dags att intaga den obekväma s-formen, han ligger redan precis i mitten med huvudet på kudden och snarkar.
Dags att intaga den obekväma s-formen, han ligger redan precis i mitten med huvudet på kudden och snarkar.