snöhimmlar om nätterna gör mig lugn, flingor under gula gatlyktor påminner mig om något jag inte riktigt minns, tystnaden under ett snöfall får liksom tankarna att tystna lite också. därför traskar jag runt flemingsberg som en galning nuförtiden, fram och tillbaka mellan miljonprojekten, upp på höjderna och genom skogarna och förbi behandlingshemmen.
flemingsberg är så overkligt. det ligger mitt i ingenting, omgivet av granskog och berg, helt plötsligt dyker det upp betong och 70-talskyrkor och misslyckade grönområden, helt utan logik. det är lite twin peaks över allt.
