the trees may touch me for once

när man har vridit och vänt på alla känslor som möjligtvis kan rymmas i en persons hjärta, när man känt precis allt tusen gånger, vad gör man då? börjar om med varje tänkbar tanke igen, hoppas att det känns bättre efter ännu en omgång? jag vet inte om jag orkar. jag är tjugo men ibland är jag åttio och bitter, sedan tretton och naiv. jämfört med mig är ett träd odödligt.

jag läser plath istället.